Överfullt i klassrummet

Hur kan ett skolpolitiskt förslag som från början är i det närmaste parodiskt tjänstemannamenlöst, väcka sådan infekterad debatt? En tid efter Björklunds uttalande om att föräldrar till stökiga barn kan tvingas sitta med i klassrummet, kan det vara intressant att titta tillbaka på reaktionerna som följt på uttalandet.

DN-artikeln har genererat närmare 400 kommentarer och över 100 blogginlägg, trots att Folkpartiets förslag i rapportform, från början är ganska okontroversiellt. Det hade kunnat dyka upp som en powerpoint från vilken kommunal skolförvaltning som helst, pliktskyldigt förmedlat av rektor på en arbetsplatsträff, som informerar om att skolan nu ska ha möjlighet att kräva av föräldrar att de närvarar på lektion, mot ekonomisk ersättning, men att detta i första hand måste bygga på frivillighet.

Så här beskrivs förslaget i Folkpartiets rapport

Om ett barn är fysiskt sjukt kan föräldern stanna hemma med barnet utan att förlora
arbetsinkomst. Men om ett barn på grund av till exempel psykisk ohälsa har ett
utagerande beteende eller helt saknar intresse för skolarbete, finns idag inte den
möjligheten. En del elever som stökar och bråkar i skolan har trassliga hemförhållanden. I deras fall
kan hemmet snarare vara en del av problemet än av lösningen. För dessa elever är det
centralt med ett nära samarbete mellan lärare, elevhälsa och socialtjänst.
Men även elever med stabila hemförhållanden har ibland svårt att fungera i skolan. För
dem är samverkan mellan skola och föräldrahemmet ofta en del av lösningen.
En rimlig åtgärd är att ge skolan och dess huvudman (kommunen) större möjligheter
besluta om att involvera föräldrarna. Folkpartiet föreslår därför att kommunen ska kunna
begära av en förälder att vara närvarande i skolan. I de allra flesta fall detta kan komma
på tal sker det genom en frivillig överenskommelse.

Ganska långt från valrörelseuppeldade brösttoner om ”föräldraansvar”, ”stökiga elever”, ”spela Allan” med ty följande muller om major Björklund och hans ohöljda populism. Anledningen till att frågan blivit så infekterad är väl just att elevers studieutveckling inte ses som en fråga för yrkesutövande lärare och skolledare att hantera. I stället har det blivit fråga om att hävda sin människosyn och därifrån halkat in på förenklade verklighetsbeskrivningar:  Är du för eller mot politiskt förmynderi? Är du för eller mot kränkning av elever? Är du för eller mot stöket i skolan?

Det vimlar följdriktigt av universalmediciner bland blogginlägg och artikelkommentarer: förbjud kepsar, tillåt kepsar, mindre klasser, fler lärare, färre lärare, högre löner, tvinga föräldrarna till skolan, föräldrarna ska inte vara i skolan, lås in stökpellarna, krama stökpellarna etc, etc. Många vill vara med i klassrummet och vädra sin åsikt…

Lärare och elever som vistas i ett oroligt klassrumsklimat tar inte skada av att problemet diskuteras. Det oroliga bloggosfärklimatet går inte att göra något åt, men det hjälper åtminstone till att föra fram frågan. Låt oss hoppas att den överlåts till de närmast berörda och de med störst möjlighet att hantera problemet, till lärarna själva, och landar i individuella och inte universella lösningar.

Share and Enjoy:
  • Print
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • Google Buzz
  • Tumblr
Comments
One Response to “Överfullt i klassrummet”
  1. protein says:

    Lightroom is the foremost solution for photographers and passionate hobbyists who want to help
    get the most out of their electronic digital images.”

Leave A Comment